The Fools.

Arvid Gunnar Fernström ( Andy Williams )

Bror till Sven Erik Fernström ( Jerry Williams )

Arvid Andy J. Williams Fernström. fotot taget 5.5.1966 i Smedsby nära Vasa, Finland. Jerrys lillebror. Bilden ur Pelle Aspholms samlingar, Arvid Fernström var med i
The Fools.

THE FOOLS:
1965 When The Saints / Blue Blue Day (E.L.L Records SEO 1)
1965 Blue Blue Day / Something Else (Europa SE 06)
1965 Bullmoose / Alabam (Europa SE 10)
1966 Baby, I Want To Know / Bony Maronie (Olga SO 26)
Så här har Hasse själv sagt.
Hazze Östlund uppträdde på Madison Club var det med en ny grupp, The Fools. Som sångare hade han anlitat Jerry Williams bror, Arvid Fernström, som uppträdde under namnet Andy Williams. Gruppens repertoar minns jag som liknande den Hep Stars hade initialt, d v s mestadels ren rock´ n´ roll.
Efter att jag lämnat Hep Stars bildade jag och de andra som varit med i The Clifftones gruppen The Fools. På sång tog vi in Arvid Fernström, som jag kände genom brodern Jerry från tiden i Jerry Williams Orkester. Det var Åke Gerhard som föreslog Arvid på sång och som också döpte om honom till Andy Williams. Det var en chansning eftersom han var helt oerfaren då The Fools var hans första band. Arvid/Andy var naturligtvis inte lika rutinerad som Jerry, men han lärde sig med tiden.
Förutom sångaren Arvid Fernström och organisten Hazze Östlund ingick i Fools även gitarristen Claes Lindhoff, trummisen Lars Thorefeldt och Lars Zetterberg på bas. Zetterberg ersattes senare av basisten Thore Eriksson.
Fools kom att göra fyra singlar och alla är idag minst sagt obskyra, varav debuten - som gavs ut av gruppen själv 1965 - är den mest ovanliga. Med ett clownansikte på omslaget, gjord i vad som tycks vara potatistryck, gav man på E.L.L. Records ut en stackatoversion av "When The Saints" kopplad med Don Gibsons "Blue Blue Day". Skivan är en burlesk historia som mer associerar till ointresset kring "Kana Kapila" än till listframgångar, trots att Östlund plockar fram ett ess ur rockärmen i form av låtsasgråt i slutet på "Blue Blue Day".
E.L.L betyder Elektroniska Ljud och var namnet på en firma jag hade, så vi döpte skivbolaget till det. Vi spelade in hos Dieke och gjorde sen alla omslag själva med en specialgjord stämpel. De flesta exemplaren gav vi nog bort.
Musikförläggaren Åke Gerhard, ägare till skivbolagen Europa och Olga, gillade i alla fall Fools-singeln och skrev kontrakt med gruppen för ytterligare tre singlar. En nyinspelning av "Blue Blue Day" gjordes och i Eddie Cochrans "Something Else" (1959) får Arvid "Andy Williams" Fernström för första gången kliva fram till sångmikrofonen. Hans röst påminner mycket om brodern Jerrys, något mer oslipad bara, och passar utmärkt för material som Cochrans klassiska "Something Else".
Att Fools egentligen var mer av ett rock´n´roll-band än ett beatband av 1965 års modell framstår ännu tydligare på nästa skiva. Fernström och bandet attackerar Bobby Darins "Bullmoose" från 1959 på ett sätt som gör inspelningen till den kanske bästa femtiotals-rock´n´roll som gjordes i Sverige under sextiotalet.
Baksidans "Alabam" är en cover på Cowboy Copas - som dog i samma flygplansolycka som Patsy Cline 1963 - sång från 1960 och med Hazze Östlund vid mikrofonen blir det åter corny countrypop av samma slag som i "Blue Blue Day". En stil Östlund och Fools fulländade och var tämligen ensamma om i Sverige. Ingen framgångsväg kanske, men i fråga om låtval och utförande kunde i alla fall ingen beskylla gruppen för att sakna humor. Det är klacksparkar, glimten i ögat - eller som amerikanerna säger "tungan i kinden" - hela vägen genom Östlunds skivproduktion.
Helt övertygade om valet av låtar var inte de andra medlemmarna.
- De övriga i The Fools var inte så pigga på att spela country, men samtidigt ville vi spela sånt som inte alla andra grupper hade på repertoaren. Själv gillade jag verkligen country och köpte på mig en stor samling 78-varvare med Hank Williams för en krona styck. Sången "Alabam" hörde jag på radion, sen var det bara att knalla ner till Westins Musikaffär på Drottninggatan och försöka förklara eller sjunga låten och för det mesta så förstod de vad man hade hört och plockade fram skivan.
I mitten av sextiotalet var det lätt att få speljobb.
- The Fools hade rätt mycket spelningar, speciellt i jämförelse med dagens band, vi spelade på ungdomsgårdar på vintern och i folkparkerna på sommaren. Under en månad turnerade vi även i Västtyskland och besökte i princip alla större städer utom Hamburg. Vi var faktiskt bara spellediga två kvällar och passade då på att turista i Berlin. Det var en märklig känsla att spela i Tyskland eftersom flickor under arton år inte fick vara ute efter klockan 22.00 och publiken på den tiden ju var ganska ung. Efter klockan tio på kvällen hämtade polisen upp flickor som fortfarande var ute och körde hem dem. Eftersom vi huvudsakligen spelade på klubbar och pubar så avslutades alltid spelningarna med bara män i publiken som mest satt och glodde och drack sprit. I Sverige serverades aldrig alkohol där vi spelade. Inte ens ett känt ställe som Nalen hade utskänkningstillstånd.
På sin sista singeln tog sig Fools tid att skriva en egen låt, "Baby I Want To Know". En riktigt bra poplåt som stilmässigt dock snarare hör hemma 1965 än 1966, som ju trots allt var året då Stones och Beatles tog popmusiken ett stycke framåt med "Paint It Black" respektive "Paperback Writer". På baksidan får Fernström gå loss på Larry Williams gamla hit "Bony Moronie" (1957) och som tidigare i både "Something Else" och "Bullmoose" så är det en genre Andy Williams och bandet behärskar suveränt.
Den egenkomponerade "Baby, I Want To Know" påminner en hel del om hur Ola & The Janglers lät tidigt 1965.
- Till det som skulle bli vår fjärde och sista skiva spelade vi in "Baby, I Want To Know" som Lasse skrev och visst fanns det några fler originallåtar som vi kanske borde ha spelat in, men de flesta banden på den tiden spelade mest andras låtar. T.o.m Dylan gjorde ju sånger som andra skrivit.
Fools stämplade därefter ut och upplöstes. Gruppen och dess publik - jag vet för jag var där - hade haft en rolig tid, men vägen till större framgång var blockerad av att de aldrig riktigt var i fas med tiden. Intresset för kufisk country och femtiotalsrock´n´roll var inte speciellt stort vare sig 1965 eller 1966. Sammanfattningsvis måste man ända poängtera att gruppens åtta inspelningar inte kan göra någon älskare av rock´n´roll besviken. De hade det som krävdes, även om de var för sent ute, d.v.s. förmågan att hitta bra udda låtar samt en befriande opretentiös och okomplicerad inställning till sin musik.
Vi var mer av en rock´n´roll- och popgrupp än ett modsband. Jag har alltid kört motorcykel och var skeptisk till både jazzkillar och duffelklädda mods. Våra skivor sålde kanske på sin höjd i 1500 ex/singel. När vi lade av tyckte vi nog att vi kommit så långt det gick att komma. Jag, Lars och Claus jobbade därefter tillsammans ett tag som studiomusiker i Åke Gerhards studio, men ingen av oss fortsatte sen som professionella musiker. Arvid började studera på Handelshögskolan, men dog 1971 i sviterna av en svår bilkrasch.
Arvid Fernström ( Andy Williams är Jerry Williams yngre bror.

Singlar.

Den första singel.
E.L.L. Records.
E.L.L betyder Elektroniska Ljud och var namnet på en firma jag hade, så vi döpte skivbolaget till det. Vi spelade in hos Dieke och gjorde sen alla omslag själva med en specialgjord stämpel. De flesta exemplaren gavs bort.
A- Blue Blue Day.
B- When The Saints

Europa SE 06.
1965 vinyl singel.
A- Blue Blue Day.
B- Something Else.

Europa SE 10.
1965 vinyl singel.
A- Bull-Moose.
B- Alabam.

Olga Records SO 26.
1966 vinyl Singel.
A- Baby, I Want To Know.
B- Bony Maronie.
Sista singeln.

Diverse Album.

Stora Popboxen - Svensk Pop 1964-1969.
EMI 7243 475157 2 9.
1995. 3 CD Box.
2:12 - The Fools - Baby, I Want To Know.

Hova Record Fair 1995.
Mälarmusik Hova 95.
1995 CD.
4- The Fools - Bullmoose.

The Beat Era: Skandinavien Volume 1.
PCR Records PCR/RB 151.
2000. CDr.
19- The Fools - Baby, I Want To Know.

Stora Popboxen (Svensk Pop 1964-1969 Volume 1)
Premium Publishing Premium BOX 023.
12 Dec 2013. 4 CD Box.
2: 5 - The Fools - Blue Blue Day (Version 2)

Svenska Shakers.
RPM Records WRETRO D981.
2016 Dubbel CD.
Utgiven i England.
1:12 - The Fools - Baby, I Want To Know.

Greasy Rock 'N' Roll Volume Eleven.
Blakey Records GR011.
Vinyl LP.
Utgiven i England.
B7 - The Fools - Bullmoose.

The Best Of Greasy Rock 'N' Roll Volumes 9 & 11.
Blakey Records GRCD911.
CD.
Utgiven i England.
28 - The Fools - Bullmoose.

Swedish Sixties: The Best Of Olga Records.
Parlophone Music Sweden AB 688765967.
27X File MP3. Compilation, Reissue, Digital release.
10 - The Fools - Baby I Want To Know.